Den 10 augusti 2015 föddes vår första kull med valpar. De föddes med kejsarsnitt på Kumla Djursjukhus efter att vi väntat och trott att Donna skulle föda i flera dagar.

Hon bäddade och fixade i flera dagar, måndag förmiddag försvann hon en stund och hade då gått in i sovrummet till deras bädd där.

När vi väl insåg att hon försvunnit undan så hade födseln startat och hon hade en fosterblåsa på väg ut ur rumpan.
Jag hade kontakt med hanhundens ägare via Messenger och jag skulle inte oroa mig. Det kunde ta tid. Vi upptäckte detta vid 11 tiden. Vid 14 tiden såg jag gröna flytningar och fick då råd att åka in.

På djursjukhuset försökte de med det mesta att få Donna att föda normalt men sedan insåg vi att det ej kommer att gå då valparna var väldigt stora. Det blev kejsarsnitt.

Valparna vägde ganska mycket för rasen , 198, 179 och 149 gram. Den stora tiken (Nala) hade ett ganska stort huvud. Så det var tur att vi åkte in.

Första tiden hemma bodde Donna med sina valpar i sovrummet. Hon lämnade inte valparna alls de första dagarna. Efter någon vecka var hon med oss i vardagsrummet som ligger bredvid sovrummet. Så fort de gnydde var hon inne och tog hand om dem.

Donna var en duktig mamma, började dock fostra valparna tidigt, speciellt Tito.

När valparna var 3 veckor fick de flytta ut i en hage i vardagsrummet. Detta för att vänja sig med ljud och rörelse.

Dessutom ville Donna vara med oss på kvällarna. Nätterna stannade hon kvar hos valparna trots att hon alltid velat sova hos mig.

Vid 3 veckor började de också smaka mat, de fick Royal Canin Starter blötmat.

De blev också avmaskade första gången.

När valparna var 5 veckor flyttade de till köket.

Polly, den aktivaste av dem rymde ur hagen och tog sig upp i soffan via lilla trappan vi har, rundade hela u-soffan för att sedan slicka husse i örat mitt i natten efter att han somnat i soffan.

När valparna var 5-6 veckor började vi ta ut dem i trädgården efter varje måltid, när de sovit och när de busat. Vi sprang väldigt ofta med valparna och de var jätteduktiga.

Redan vi 6-7 veckor klarade de nätterna från ca 23 till 06 utan att göra inne.

Från 7-8 veckor hände inte många olyckor alls inne. Att säga att en så liten valp är rumsren är kanske att ta i men det var inte långt ifrån. De få olyckor som skedde berodde på oss, att vi ej hunnit ta ut dem. Att vi ej var uppmärksamma.

Polly flyttade när hon var 8 veckor, Tito blev kvar ett tag och flyttade några dagar innan jul vid 19 veckors ålder.

Så han var med oss hela hösten och vi saknar honom en hel del. Otroligt charmig valp.

Här en bild från en promenad i Läppe där vi har vår husvagn.