Att ta en kull är ett stort arbete och ansvar för mig som uppfödare.

Jag är ganska ny inom detta med hundavel och har bara haft en kull hittills. Men att ta den kullen innebar en hel del planering, väntan, besvikelse, väntan igen, rädsla och oro och framför allt tillslut LYCKA.

Vi planerade parning redan julen 2014 men Donna gick tom. Då parade vi om vid nästa löp vilket blev sommaren 2015 och genererade i 3 helt underbara valpar.

Många säger att man tjänar mycket pengar på att föda upp hundar. Visst jag kan väl säga att jag har fått min tik "gratis" som jag sparat, men annars har det bara varit utgifter.

Allt från att det kostade 8000 till hanhunden, dubbla resor till hanen, extra försäkring på tiken, dubbla herpessprutor, inköp av valphage, grindar, filtar, bäddar, allt som kan tänkas behövas vid förlossningen mm.

Att vi sedan åkte på ett kejsarsnitt gjorde inte det hela bättre.

Semesterdagar till att sköta om valparna och mamman går åt.

Sedan när valparna är större går det åt en hel del mat, pappersdrag, kostnader för stamtavlor, vaccinationer, veterinärbesiktning och id märkning (chip).  Kostnad för att registrera i JBV, dolda fel förskärningen mm.

Med andra ord, det kostar en hel del att skaffa söta valpar, det plockar på hela tiden.

Hanen tog ett tag innan vi fick såld, han blev sjuk och det blev veterinär vård och aktiverande av hans försäkring vilket också gick på några tusen.

Där till kommer sedan ångesten när man skall sälja valparna, väljer jag rätt hem? Kommer de få det bra? Nu har jag haft turen och hittat jättefina valpköpare till både Polly (Cloe) och Tito vilket känns så bra. Jag är lyckligt lottad.

Så skall man skaffa valpar bör man ha en buffert innan samt gott om tid och möjlighet till att vara hemma från jobbet. Man får inte heller vara för blödig utan klara av att sälja de söta små godingarna man haft till låns.

Men det är absolut inget jag ångrar och jag lägger gärna ut alla dessa slantar igen, tar ångesten och allt annat. Att ha 3 söta små valpar har varit helt underbart.